Alvin och farmor

Under Alvins första levnadsår levde vi tillsammans med farmor och det kanske inte är så konstigt att farmor betytt något alldeles extra för Alvin och att det blev starka band mellan dem båda.

När Alvin började krypa så kröp han nästan alltid in till farmor och skulle upp till henne.

Då Alvin och jag flyttade ner till Dalstorp, maj 2014, så bodde farmor kvar i Stockholm på serviceboende. Vi åkte upp mellan varven och hälsade på.

Efter ett och ett halvt år senare, november 2015, flyttade även farmor till Dalstorp, till Hjälmå serviceboende.

Ofta sa Alvin "gå till farmor i Hjälmå" och det är klart att vi då gick till henne. Vi fikade, spelade på hennes dator, ritade, lekte, och åt mat.
När vädret var varmt och skönt tog vi med farmor till vår trädgård.
Även om farmor var gammal och trött, satt mest i sin rullstol eller låg till sängs och inte alls lika rolig som mormor och morfar kan vara med att busa runt så var farmor ändå en som Alvin gärna ville vara med.
De år som nu farmor levde knöt de starka band till varandra och båda betydde mycket för varandra.

Men alla vackra sagor har ett slut, även om den ändå fortsatte fast i en ny form.
Sista tiden så gick Alvin och jag över var kväll för att säga godnatt till farmor, pussa och krama henne. Det betydde mycket för farmor ända in i slutet, hon vakna till hon log och ögonen lös av lycka. Jag hade förberett att farmor nog snart skulle dö.
Så en morgon så var hennes liv till ända.
Vi tog ett sista farväl av farmor då hon hade gått bort. Alvin satt en orchide i farmors händer. Alvin ville så gärna vara med en sista gång även om han tyckte det var lite otäckt.

Då vi gick därifrån på väg hem så frågade Alvin om farmor aldrig mer skulle vakna. Jag sa att det kommer hon inte göra, att när man är död så är man död. Han undrade vad som händer sen då. Jag sa att jag vet inte, men man kanske kommer till himmelen. Då kanske hon kan gå och behöver inte rullstolen, och möter farfar, å då blir dom glada och kramar och pussar varandra och dansar.

På begravningen var Alvin med och när det var dags att bära ut urnan för jordfästning ville Alvin vara med och bära farmor, så Alvin och jag bar tillsammans urnan ut och tillsammans sänkte ner den i graven (eller planterade farmor som Alvin sa).

Men än lever farmor i våra minnen och är med oss. Ibland tittar vi upp på molnen, eller månen, eller stjärnorna och säger "hej farmor". Vi besöker hennes grav och Alvin gör fint till farmor och pratar med henne. Ibland är farmor med Alvin, de kramas och pussas, slänger små stenar i vattnet. Alvins farmor kan nu finnas överallt och ibland är hon stor, ibland liten - men hon är osynlig. Alvin kan även säga till andra att "akta dig du står på min farmor" eller "farmor går bakom mig" och avslutar med "hon syns inte för hon är död, hon är osynlig".

Bilder med bilder på Alvin och farmor tillsammans

 

2018-01-05

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *