Trots, trots allt

Ibland är det inte så lätt att vara ensamstående pappa, speciellt inte då ens barn hamnar i en jobbig trotsålder.
Alvin är inne i en sådan nu, inte bara att hela tiden göra tvärt emot vad man säger, inte bara med små vredesutbrott mellan varven samt vägra att sova.
Sista tiden har hans vredesutbrott varat i timtal, trappmattor har slitits bort, tavlor rivits ner likt andra föremål, kastat saker omkring sig och på mig, hugg och slag och då natten kommer så vägrar han som oftast att somna. Klockan kan ibland bli 22 och då är det dags för mig att sova med - så några lugna timmar på kvällen för mig blir inte många.
Inte vill han åka till Stockholm och hälsa på hos sin mamma, "hon kan komma hit" resonerar han, och inte vill han prata med henne i telefon heller.

Men det ska väl gå över, det får väl ta den tid det tar och man får försöka vara tålmodig.

Men även, min älskade Alvin, om det tar på mina krafter, att man ibland känner att man vill ge upp, att man inte orkar - ja så älskar jag dig ändå. För i sanningens namn så kan du även vara hur underbar och gosig som helst. Så min kärlek till dig Alvin den tar aldrig slut.