Kaninen i skogen

Kaninen i skogen

Det var en kanin som bodde i skogen, under en stubbe som han fått av en gubbe. Där hade han morötter och sallad och när han blev trött så tog han en morot som kudde och ett salladsblad som täcke.
En dag knackade det på stubben - knack, knack. Vem där, frågade kaninen. Det är bara jag, lilla kaninen, får jag komma in. Ja kom in du, svarade kaninen.
Vad fint du har och vad mycket morötter och sallad du har, sa lilla kaninen. Ät du, svarade kaninen. Så åt dom sig mätta och blev så trötta. Dom la sig ner med varsin morot som kudde och drog salladsblad över sig som täcke. Kan du inte sjunga någonting, undrade lilla kaninen. Då började kaninen sjunga.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

Så började även lilla kaninen sjunga med.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

Sången hördes svagt utanför stubben.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

Då fåglarna hörde sången började även de att sjunga med.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

När dom andra djuren i skogen, som älgen, vargen och räven och alla andra stämde dom in i sången med.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

Vid skogens bryn, i hagen där hästen, kossan, fåret och geten gick och betade, när de hörde sången från skogen började även de att sjunga med.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

Och alla djuren på bondgården - hönorna, grisen, katterna och dom andra föll även dom med in i sången.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

Då bonden och hans fru samt drängarna hörde det hela så började även de att sjunga med i sången

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.

Till slut sjöng alla runt hela jorden, alla djur och människor med.

Jag är en liten kanin,
liten men ovanligt fin,
och öronen mina
är långa och fina,
och viftar som öron ska.