Den andra kycklingen som kläcktes fram, nummer 2 i år, blev avvisad av sin mamma, hon brydde sig bara om den första kycklingen hon kläckt.
Efter halva dagen hade gått så försvarade hon inte ens den, de andra hönorna var där och pickade på den. Först trodde jag den var död men då jag tog upp den så märkte jag att det fans lite liv i den, ett svagt pipande och knappt någon andning samt alldeles frusen.
Snabbt in med den, äggkläckningsmaskinen fick fungera som kuvös under några timmar tills det blev lite mer liv i den. Sen över till buren vi brukar använda till maskinkläckta kycklingar, på med värmelampan.
Den andra dagen var det mer liv i den men ena ögat verkade skadat, svullen och igenmulat, men en enögd kyckling kan även den hitta ett korn. Vi fortsatte att sköta om Lilla Pip som vi döpt den till.
Så efter 9 dagar så började det skadade ögat återhämtat sig, nu hade den båda ögonen öppna, fast det ena mindre än det andra.
Idag är Lilla Pip så återställd och pigg att han på dagarna får vara i den inre buren i hönsgården så han vänjer sig med de andra hönsen och dom med honom.
Troligtvis är lilla Pip en tuppkyckling och kommer nog att om så är fallet får han bli "Tuppen i hönsgården". (ja, de andra tupparna får nog göra sitt för att sedan gå tupparnas öde till mötes)
Så länge det finns liv finns det hopp.
Hur gick det då för kyckling nummer 1? Inte så bra, den var för klen och gick inte att rädda tyvärr.
