Guldfynd i Dalstorp

Artikelförfattare: Gösta Danielsson.
Foto: Uppgift om foto saknas.

Artikel ur ”Västgöta-Demokraten” 1979-08-04.
Från pressklipp ur Tranemo Biblioteks samlingspärmar.
AB Pressurklipp
102 20 Stockholm 12
Arkeologisk-utgrävning i Dalstorp År1979
Arkeologisk-utgrävning i Dalstorp År 1979

 

Fotografera, skissa, gräva, försiktigt pilla med putsslev eller kniv, borsta lätt-lätt med liten målarpensel. Framför allt ha tålamod. Det är antikvariens roll under fältarbete ute i någon fornlämning.

Vid Åbackens grusgrop i Dalstorp pågår sedan tre veckor ett dylikt arbete, med antikvarie Agne Furingsten som ansvarig ledare, och med arkeolog Mari Wickerts som medhjälpare. Fyra dalstorpsgrabbar har fått möjlighet vara med och jobba, och har troligen haft sitt livs trevligaste sommarjobb hittills.
Ett besök hos detta gäng visade också att det rådde en härlig otvungen stämning, med plats för nojs mitt i all försiktigt handskande med brons- och järnålderstiders dolda skatter.

”Guldgruva”
– Ja, här hittade vi i slutskedet rena ”guldgruvan” på ett litet begränsat område, säger Agne Furingsten. I ett av rösena kunde jag snart bestämma var själva centrum var beläget. Men att finna så mycket som nu blev fallet, det hade jag inte väntat. Guldprydnadssaker i enastående vacker filigran-teknik, som troligen utgjort delar av halssmycke, tillhör det värdefullaste. Helt opåverkade av tidens tand, trots att de legat i jorden sedan cirka år 200 e. Kristus.

Furingsten visar upp några påsar med benrester, som visar att här bränts döda. Han har flera ting i brons, där han hittat saker han aldrig tidigare skådat.
Här fanns järnföremål som dock anfrätts hårt av rost, och ihop med dessa flera saker som haft träinslag.

Yngre bronsåldern
Det handlar alltså om två stenrösen som måste inventeras innan Tranemo Grus & Betong får ta marken i anspråk som grustäkt på Åbacken. Företaget blir också den som får betala kostnaderna för denna utgrävning, och den torde gå på dryga 50 000 kronor, om nu inte tidigare markägare får ta viss kostnad. Denne har nämligen raserat en del av ett känt röse, vilket ej är tillåtet. Det var i detta man hittade de förnämsta fynden.
– Från början gavs via fynden besked om att det torde vara gravrösen från yngre bronsåldern, säger Furingsten. D.v.s. omkring 1 000 år f. Kr. När nu i slutskedet dessa guldföremål kom in i bilden, torde man i varje fall i detta röse kunna tala om romersk järnålder. Denna sträcker sig från en bit före Kr. till 400 år e. Kr. Vi hittade bland annat en knapp (eller vad det är) i glas, och den är säkerligen inte av svensk tillverkning, utan har kommit från södra Europa en gång.

Likartade
När Furingsten berättar om dessa fynd, liksom andra utgrävningar han varit med om i Tranemo och Dalstorp andra år, så säger han sig finna många samband och likheter. Rösen återfinns alltid på någon kulle eller upphöjning i naturen. Var boplatserna funnits är alltid svårare att se. Där har tiden tagit bort nästan alla lämningar.

Men boställena finns sällan långt från gravplatserna. Att folket i denna bygd haft boskapsskötsel som huvudnäring anses bekräftat. Men visst jordbruk, jakt och fiske har också bidragit till näringen. I de flesta fall handlar det om ensamliggande gårdar. Man har också kunnat utläsa ett klassamhälle från dåtiden. I gravar med bättre situerade människor finns föremål av ädlare metaller, som guld och silver, som sällan finns där fattigfolket haft sin gärning.

Det är fantastiskt att se dessa guld- och bronsföremål som hittats. Vackra sniderier som utformats med enkla redskap, fullt klass med vad nutidens guldsmeder klarar av.
Flera av bronsföremålen har haft någon funktion där några stycken nitats ihop, och den tekniken var också högt uppdriven, att döma av fynden. Här var tydligen delar av spännen till bälten eller annat, men som sagt också föremål som Furingsten, trots långåriga studier, inte kunde bestämma.

Titta vilka utsirade vackra små guldprydnader Agne Furingsten här visar upp. De torde vara från romersk järnålder, och han betecknar dem vara från år 200 e. Kr. Foto från artikeln: De fann rena guldgruvan i grusgropen!

 

Forntid – nutid
Det är egentligen fantastiskt att uppleva forntid och nutid så nära inpå varann som just vid Åbackens grustäkt. ”Vägg i vägg” med antikvariens påtande i jorden bullrar stenkrossen och spyr asfaltverket ut sin odör av olja och varm asfalt.
Entreprenör Gösta Gustavsson i Tranemo har alltså varit tvungen stoppa upp ett tag i sin exploatering av täkten. Detta för att antikvarien skulle hinna gräva ut de två rösena. Ett ligger i etapp två av de tre täktområden han får söka tillstånd utnyttja. Mer än 170 000 kubikmeter beräkna finnas under de cirka 24 000 kvadratmeterna mark man köpt täkträttigheterna till.

Här mullrar alltså stenkrossen dagligen för att kunna tillfredsställa asfaltverket, som jobbar för högtryck. Miljoninvestering har gjorts för att få det hela rationellt och sex olika fraktioner (kvaliteter) material utvinns ur marken. Alla utnyttjas i olika kvaliteter av asfaltverket. Dessa 22 000 kubikmeter massa per år i tre kontraktsår. Därtill tar grusfirman själva omkring 5 000 kbm till andra kunder, eget bruk i betongstation i Tranemo.

Tillägg till ovanstående artikel.
Artikeln är publicerad enligt tidningens version och innehållet kan ses som ett bidrag till att bevara ett stycke ”nutidshistoria”.

 

Se även "Några fornfynd i Dalstorp"

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *