Ett järnbruks uppgång och fall

Artikel ur ”Bygdens spår genom tusen år” – specialbilaga för Ulricehamns Tidning – 1999-12-31. Sidan 59.
Författare: Kent Andersson.

Den 23 november 1858 lämnar smeden Carl Jonas Lindström (född 1817 i Gällstad, död 1876 på Möllefors i samma socken) in en ansökan till Bergmästaren. Han vill ha tillstånd att ”uppå hemmanet Wäxtorps ägor i Dalstorp vid den så kallade Storån få uppföra ett manufakturverk, bestående av en spik- och en räckhammare med nödige eldstäder”. När tillståndet når Lindström den 25 maj 1859 går startskottet för det som kommer att kallas Manufaktursmedjan (i dag kallat Spiksmedjan). Med tillståndet på fickan börjar byggnationen. Den största produktionen under den Lindströmska eran uppnås år 1862 då 9 000 kilo spik och 10 050 kilo manufakturvaror lämnar Dalstorp för vidarebefordran till kunderna.

BORRARPS GÅRD, som blir en del av bruksimperiet, köps år 1863 av brukspatron Johan Fredrik Behrling på värmländska Krontorp. Följande år anlägger han stångjärnssmedjan högre upp i Jälmån. Redan 1865 flyttar nya ägare in på Borrarp, det är kompanjonerna Henrik Adolf Ågren och Claes Lagerstedt som då tar över verksamheten vid bruket. Till följd av de vikande produktionssiffrorna säljer Lindström sin manufaktursmedja till kompanjonerna år 1867.

De nya brukspatronerna utökar verksamheten. Vid Kvarntorpet, nära Jälmåns mynning, bygger de år 1865 den omtalade plogsmedjan. Två år senare löser Lindström ut sin kompanjon och blir ensam herre på täppan. De stolta industriplanerna faller likt ett korthus, Ågren går i konkurs. Sina sista år lever han i Ulricehamn där han dör 1880. En enkel gravsten på gamla kyrkogården minner om denne man.

LARS PETTER EKLUNDH blir den som får bruket på fötter. Hans ursprung är enkelt. Vaggan står i soldattorpet Berga i Björnlund socken i Södermanland och födelseåret är 1826. Med hårt arbete och stora förståndsgåvor når han långt. När han kommer till Hjälmfors år 1874 har han med sig patenten på den välkända Västlandaholmsplogen.

Den Eklundhska energin gör sig märkbar redan ankomståret. Han bygger en masugn för att producera gjutgods. När denna läggs ned år 1880 är tillverkningen 8 800 kilo per år. Stångjärnshammaren, som legat för fäfot, blir iståndsatt och verksamheten vid plogsmedjan utökas. En ny smedjebyggnad byggs och får namnet Lilla Bruket, dessutom anläggs en ny väg från Borrarp upp till Stockens kvarn.

ÅR 1871 HAR EKLUNDH anställt Lars Jansson (född 1838, död 1925 i Växtorp) som förman. På hans skuldror läggs hela ansvaret för bruksdriften och det skall visa sig, att vår brukspatron därvid gjort ett gott val. Under de framgångsrika åren har Jansson en hand med i allt som rör Hjälmafors Bruk.

DE EKLUNDHSKA PLOGARNA har stor framgång i hela Norden, Ryssland, Italien och Ungern. Bland de större kunderna under 1870-talet märks Kronoborgs Lantbruksuniversitet i Finland. Plogarna, som nu kallas Hjälmaforsplogar, lanseras på den amerikanska marknaden med god framgång.
På världsutställningen får de medalj för sina goda egenskaper. Hjälmafors har flera storkunder i sin närhet, exempelvis Oscar Carlsson i Gölingstorp och Albert Hammarlind i Skene.
Sin största personalstyrka har Hjälmafors under åren 1875-76. I arbetarbostaden och i torpen bor då tretton familjer, direkt knutna till bruket. Flitiga vid hammare och städ är exempelvis smederna Peter Arvidsson på Gullbacken och hans måg Per August Pettersson i Spiksmedjan.

Smeden Peter Andersson med familj

 

Spiksmeden Per August Pettersson i Växtorp Storegården

 

ÅREN 1885-86 BEFINNER sig Eklundh i sjuksängen. Hans handgångne man Lars Jansson är då huvudansvarig för verksamheten. Sjukdomen är dock inte största bekymret, tiden har hunnit upp vårt bruk. Lancashiresmidet vinner mark på gjutjärnsplogarnas bekostnad.
Hjälmafors tappar kunder i en rasande fart samtidigt som Eklundh får betala stora borgensåtaganden. För att slippa en neslig konkurs beslutar han sig för att sälja verksamheten. Köpare blir Robert Appelberg från Göteborg som bjuder 95 000 kronor för bruket och Borrarp med underlydande gårdar och torp.
Den 1 april 1888 avträder Eklundh sin egendom. De utlovade 95 000 har då sjunkit till 50 000 kronor, en svidande förlust! Via diverse affärer går sedan bruket i konkurs 1889.

EFTER FÖRSÄLJNINGEN köper vår bruksägare egendomen Vik i Dalstorp där han under några år driver en mindre plogsmedja. Denne idérike man lämnar jordelivet på julafton 1909. På nyårsaftonen är kyrkan klädd i sorgens svarta färg, Eklundh förs till den sista vilan.
I dag finns många lämningar efter hans livsverk. Längs Jälmån finns grunderna efter plogsmedjan, spiksmedjan, masugnen och stångjärnshammaren. I skogen ligger de stora lämningarna efter Lilla Bruket och utefter vägarna står hans många huggna stenar med sina budskap.
Inskriptionen i en av dessa stenar lyder:
”Med ihärdighet, god vilja och en trogen föresats kan nästan allting besegras och övervinnas.”

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *