Blåskägg Fritz G Andersson

Förrymd rannsakningsfånge gripen efter 8 år,
Uppseendeväckande häktning i Västergötland.

I Daltorps socken i Västergötland har i fredags natt häktats godsägaren Fritz Andersson, ägare av Borrarps säteri. Andersson har varit bosatt där sedan 1909 Häktningen skedde på angivelse av advokaten Fagerström i Ulricehamn och av kronofogden Didoff i närvaro av Stadsfiskalen Wendt i Uddevalla. Advokaten Fagerström hade nämligen upptäckt att Fritz G. Andersson var identisk med ingen mindre än den år 1900 i juni från Uddevalla cellfängelse förrymde rannsakningsfången f. landstingsmannen John Gotthard Lindberg. Rymningen lät på sin tid mycket tala om sig, och det förmodades att Lindberg erhållit hjälp vid densamma av sockenbor.

Han hade på den tiden sitt hem i Skredsviks socken i Bohuslän och hade gjort sig skyldig till förfalskningar, varför han inmanades i häkte. Länsstyrelsen utlovade en belöning på 1,000 kr. för hans gripande, men han var och förblev spårlöst borta. Man trodde att han begivit sig av till Amerika.

Nu har han som nämnt påträffats så nära som i Västergötland. Han har haft en synnerligen aktad ställning, och ingen människa har haft en aning om att den välbärgade och allmänt aktade Fritz Andersson var densamme som förre fången Gotthard Lindberg.

I torsdag kväll vid 11-tiden avreste kronofogden med sällskap från Svenljunga till det tre mil därifrån belägna Dalstorp, dit man ankom vid 2-tiden. Kl 6 på fredagsmorgonen begav man sig till Anderssons hem, och cirka tio minuter därefter beredde man sig tillträde till det rum, i vilket ägaren låg. Han vaknade vid herrarnas inträde, steg upp och klädde på sig och belades med handbojor, varefter han fördes nod till folkskolan i Dalstorp, där han tills vidare fick vistas under bevakning. Under tiden företogs undersökningar i hans hem. Dessa gåvo till resultat alt den anhållne var identisk med den förrymde Lindberg.

Stadsfiskal Wendt, som väl kände igen Lindberg, förklarade också bestämt att godsägare Andersson var summa person. Man tog nu den anhållne i förhör och frågade först om han erkände att han var Gotthard Lindberg. Den tillfrågade nekade emellertid enständigt. Han framvisade en del prästbetyg som stöd för att han var den han utgav sig för. Vid närmare undersökning fann man emellertid dessa intyg nog så mystiska, men att få L. att erkänna gick icke, icke ens då man i hans gömmor fann en del besvärande papper, som gjorde det lönlöst att neka längre. Då materialet allt mer hopade sig, ansåg sig kronofogden fram på middagen kunna förklara den anhållne formellt häktad, och på middagen skedde avresan till Uddevalla, där han kommer att rannsakas dels för förfalskningen i Sverige, dels höras med anledning av några fula historier i Finland på sin tid.

Vid häktandet var Lindberg rätt lugn, men föreföll till en början överraskad. Han har tydligen under dessa mänga år han undgått rättvisan Insövt sig i säkerhet. Andersson- Lindberg hade och rätt gott anseende i orten. Det enda man tyckte var lite underligt var hans många processer hit och dit. Han var en fullkomlig processmakare, men "knivig", varför han ofta gick hem med segern.

Den häktades föregående meritlista.
Gotthard Lindberg bodde på sin tid på egendomen Rålanda ej långt från Uddevalla. Han var i sin hembygd en mycket betrodd man och nådde snart flera kommunala värdigheter och blev även landstingsman. Han levde synnerligen flott, hade fina hästar och förstklassigt på allt sätt.
Emellertid kom han att bli invecklad i en del skogsaffärer, som så småningom steg honom över huvudet. Så tillgrep han utvägen att förfalska några växlar. Bland annat blev svärfadern utsatt för dessa manipulationer.

Då han såg att bubblan började brista, beslöt han sig för att rymma fältet. Han rafsade ihop en rätt ansenlig penningsumma och försvann från ort och familj. Detta var år 1904. Några år efteråt häktades Lindberg i Mariehamn på Åland som svensk- amerikanske ingenjören Gotthard Dahlbom. Han hade förfalskat en check på 4,000 kr. Vid närmare undersökning befanns att Dahlbom var identisk med den från Sverige avvikne Gotthard Lindberg. För det finska brottet dömdes han till två års tukthus.
När Lindberg skulle föras till Helsingfors för att avtjäna sitt straff lyckades han lura fångvaktaren att smaka på en förgiftad karamell så att fångvaktaren var rätt illa däran.
Nu dömdes L. för mordförsök till 8 års tukthus eller tillsammans till 10 år tukthus.

Emellertid ansökte nu de svenska myndigheterna om Lindbergs överförande till Sverige för att få honom rannsakad även här. Lindberg transporterades då till Uddevalla, dit han ankom i mitten av september 1908.

Inför Uddevalla rådhusrätt erkände han, att han förfalskat 30 växlar och andra papper till ett belopp av över 30,000 kr. För vidare utredning uppsköts målet åtskilliga gånger. Under tiden satt Lindberg på Uddevalla cellfängelse.
När fångvaktaren den 16 juni 1909 inspekterade cellerna, fann han Lindbergs cell tom. Han hade avsågat gallren för cellfönstret och praktiserat sig ut i det fria så gott som naken. Med tillhjälp av en stege, som var upprest mot yttermuren, hade han klättrat över densamma, Man hade alla skäl antaga att rymningen skett med tillhjälp av utomstående personer, och man befästes i denna tro därav, att det tid efter annan ankom anonyma brev till såväl länsstyrelsen som de lokala myndigheterna att icke fortsätta efterspaningarna efter den rymde, enär han hade hela befolkningens odelade sympatier.

I Lindbergs hemort hade man rätt länge haft misstankar att han vistades i Sverige. Man har hört personer omtala att de sett honom som handelsresande i landet. Hans hustru, som är i livet, säger sig emellertid icke ha vetat var han fanns. Att Lindberg nu greps är advokaten Fagerströms i Ulricehamn förtjänst. Hr F. har haft en mängd mål mot Andersson-Lindberg och så småningom börjat fatta misstankar. Han har dock icke varit så säker, att han kunnat göra formlig anmälan, trots att han uppvaktats med flera anonyma brev och påpekningar angående mannen. För icke länge sedan såg han sig emellertid fullt på det klara med vem han var och anmälde det med ovan nämnt resultat. Lindberg är 55 år gammal.

 

Godsägaren, som var en förrymd straffånge.

I början av juni har i Dalstorps socken, Västergötland, häktats egendomsägaren Fritz G. Anderson, ägare av Borrarps säteri. Anderson har varit bosatt där sedan 1909. Man hade nämligen upptäckt, att Fritz G. Anderson var identisk med ingen mindre än den år 1909 i juni från Uddevalla cellfängelse förrymde rannsakningsfången, förre landstingsmannen John Gotthard Lindberg.

Rymningen lät på sin tid synnerligen mycket tala om sig, och det förmodades att Lindberg erhållit hjälp vid densamma av sockenbor. Han hade sitt hem i Skredsviks socken i Bohuslän och hade gjort sig skyldig till förfalskning, varför han inmanats i häkte. Länsstyrelsen utlovade på sin tid en belöning av 1000 kr. för hans gripande. Han var emellertid spårlöst försvunnen, och man trodde att han givit sig i väg till Amerika. Emellertid hade han styrt kosan till Finland, dar han även kom i delo med rättvisan. Han hade, sedan han från Tykö bruk i Åbo-trakten stulit en checkbok och på förfalskning av checkar bedragit sig till 4000 mark, kommit till Mariehamn, där han låg och festade några dagar, så att kontanterna tog slut. Man tog då hans saker i pant, varvid den stulna checkboken upptäcktes. Därvid greps Lindberg av raseri och sökte försvara sig med revolver, men avväpnades och häktades.

Emellertid hade man i Göteborgsbankerna på grund av korrespondens med svenska tidningar från Mariehamn om Lindbergs uppträdande där och på grund av de likartade förnamnen John Gotthard börjat misstänka att Dahlbom var identisk med Lindberg, varför hans anhållande telegrafiskt beordrades från Sverige, så att han efter ett par dagars frihet åter häktades, nu åter efter uppträde med skjutvapen.

Lindberg efterlystes allaredan 1904 både i Sverige och Norge såsom anklagad för att ha skrivit sin svärfars namn dels på växlar, dels på ett kassakreditiv och dels på ett antal checker. Det lyckades honom att rymma ur landet och han begav sig hit till Amerika och uppehöll sig i skilda delar av landet. Han sig emellertid i spekulationer av betänksamt slag och blev tills sist avslöjad som en äventyrare.

Han reste nu tillbaka till Sverige eller rättare till Finland. På Åland blev han fast och dömdes till 2 års fängelse, som han avtjänade i Mariehamn.
När han efter uttjänt straff skulle transporteras till Sverige för att undergå rannsakning där, försökte han mörda en av fångknektarna med förgiftad konfekt. Han dömdes härvid till 8 års fängelse.
Han skulle därefter rannsakas för sina förfalskningar och satt under tiden i Uddevalla länsfängelse. Härifrån lyckades han sommaren 1909 rymma, som det tros med hjälp av inflytelserika vänner. Sedan dess har intet hörts av honom tills nu.

På något sätt lyckades han skaffa sig kännedom om, att från Partille hade 1883 utvandrat en lantbrukare vid namn Niklas Anderson till Amerika. Lindberg lyckades övertyga myndigheterna att han var identisk med en son av nämnda Andersson.
Han var väl försedd med pengar och så reste han 1909 till Dalstorp, där han köpte Godset Borrarp och installerade sig med hushållerska och tjänare och allt vad en godsägare bör ha. Han blev på kort tid en av bygdens ledande män.

Men det gick icke lätt för honom att dölja sin verkliga natur. Han låg ständigt i delo med sina grannar och blev gång på gång pliktfälld för överfall, ärekränkning, egenmäktigt förfarande, falsk angivelse osv. Han deltog flitigt i politiken och hade stort inflytande i ledande kretsar. Han uppträdde ofta som talare på politiska möten, deltog gärna i diskussioner och var framför allt gärna sedd hos traktens prästerskap. Man började dock av någon anledning misstänka att han ej var den han utgav sig för och skaffade sig efter hand de bevis mot honom som ledde till hans häktning. Man har i hans hem funnit brev från hans släktingar i Bohuslän, som utvisar att han hela tiden stått i förbindelse med dem fast de alltid nekat till att veta om vad det blivit av honom. Han anses ha samlat en förmögenhet av minst 100.000 kr.

Under sin tid på Borrarp använde Gotthard Lindberg, alias Fritz G Andersson, svart peruk och färgade skägget svart med tusch, därav öknamnet Blåskägg.

Det går att hitta en hel del information om honom i digitaliserade tidningar, särskilt i de svensk-amerikanska, fritt tillgängliga på nätet. Till exempel återges i Pacific Tribune 1909-09-29 hans signalement efter rymningen från häktet i Uddevalla:
Lindberg är född 1862, liten och spenslig, mycket ljuslagd med små ljusa nästan vita mustascher och pipskägg, mycket ljust tunt hår, flintskallig, av fängelseluften grålagd hy, ljusblå ögon, böjd näsa, och små fula framtänder, lider av närsynthet, begagnar guldbågade glasögon, talar med lugn och låg röst samt förmodas kunna något engelska. I ett signalement 1904 anges han dessutom ha "framstående öron".

 

Källa
https://www.geni.com/people/Gotthard-Lindberg/6000000035574830875

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *