Gå till innehåll

Tre spikar bildar historiska minnen.


Jag fick tre gamla spikar som en gång satt i Dalstorps gamla kyrka och som hade tillverkats vid smedjan vid Hjälmån. Tre spikar som min bortgångne granne Lennart Hultin hade tagit tillvara efter branden i gamla kyrkan. Med dessa spikar väcktes en historia från Dalstorp fram. Ja, det var inte bara Lennart som tagit tillvara på spikar efter branden utan fler och några av dem hade använt spikarna till att göra ljusstakar.

En del av dessa ljusstakar har spritts med vinden, en del har hamnat på skroten/tippen – men några har bevarats.

Här följer några av de ljusstakarna, tillverkade av bygdens folk av de gamla spikarna:


Agust Lundgren var en av de som tillverkade ett flertal av dessa ljusstakar. Pernilla Halldén som hon fått efter Erik och Astrid Halldén som troligen är en av de som August tillverkade.
Lisbeth Maria Lund, som bodde granne med August Lundgren, minns att hennes  mamma fick ett flertal av Augusts ljusstakar.

 


Inger Nordlunds pappa, Mats-Erik Karlsson, gjorde denna ljusstake. Han jobbade på Claes Johanssons i nästan 50 år. Claes Johansson var hans morfar. Mats-Erik lever fortfarande och blir 92 i sommar.
Claes Johanson startade 1895 ett plåtslageri uppe vid Skogarp, där även Kriken Johan Johansson arbetade som försäljare. Claes Johansson tillverkade bl.a. mjölkkannor och andra redskap inom jordbruk.

 


Inger Hållanders far, Bertil Hållander som för övrigt startade Hållandes sågverk, gjorde även han ljusstakar. Han gjorde minst 2 stycken till hans döttrar Inger och Sigbritt då han var på Borås rehab.

 

Ja, det var nog fler som gjorde ljusstakar, eller t.o.m annat av dessa spikar.


Andreas Josefsson hittade för några år sedan en sådan spik invid Dalstorpasjön. Den spiken blev inte uppspikad men hamnade på väggen i alla fall.

 

Vid den tiden då spikarna tillverkades vid Hjälmån arbetade Lotta Hjalmarsson Österholm mormors far, Johan Larsson, som smed. Även Dan Melanders mormors far Johannes Bergström arbetade som smed där.
Vem vet, kanske just dessa två var med och tillverkade dessa spikar. Inte kunde de väl ana att dessa spikar skulle sitta i en kyrka som skulle brinna ner och att dessa spikar skulle tas tillvara där en del blev ljusstakar och kanske än mindre att dessa skulle väcka en historia om flydda dagar där de blev hågkomna.

Tre spikar är ibland allt som behövs för att en bit historia ska vakna till liv.
Tänk att en sådan enkel sak som en spik kan ge en historia av mångfald, en spik som var avsedd att sättas i en byggnad och med tiden vara en i mängden som blir bortglömd för "det är ju bara en spik". Men en del spikar är inte bara en spik, som dessa spikar. De har en historia bakom sig innan de blev en spik, en historia vad de blev brukade till och ibland en historia "vad hände sedan".
Även små till synes oansenliga ting och händelser är en puzzelbit i historien.