Ja, så säger en del, "vilken lyx", om huset och trädgården i Dalstorp, och så tänker jag med mellan varven. För nog är det väl lite av en lyx, lyx att vara skuldfri, lyx att bo i ett stort hus, lyx att ha en stor trädgård (som 2 normalstora villaträdgårdar), lyx att vara pappaledig, lyx att snart gå i pension.
Visst, visst hade det kunnat vara bättre - det kan det alltid bli. Bättre att i all den lyx få leva tillsammans med sin partner. Men jag försöker och njuter av den lyx jag har och man kan inte få allt alltid tyvärr.
Stundtals kommer jag på mig själv att jag går och njuter och förundras över hur bra jag ändå har det. Speciellt då jag ser Alvin leka runt i huset och trädgården eller om kvällen, när Alvin lagt sig, och jag tar en tur i trädgården, eller när jag går omkring i huset - njuter och tror det knappt är sant att detta faktiskt är en verklighet och jag befinner mig i den, en dröm som nästan blivit till verklighet.
