På husets framsida står nu en statyett av en kvinna, ja och med kvinnan kom en urna med.
Nu är det inte meningen att denna del av trädgården skall bli någon franskinspirerad trädgård eller något av ett smått kungligt utseende.
Nej, det hela skall få bli lite av ”den glömda trädgården” en blandning av det vilda med inslag av några perenner. Ja, man skulle kunna säga ”en trädgård i förfall” men med skönhet.
Ja, när trädgården är så stor som denna så kan man gott och väl kosta på sig att leka lite, låta trädgården få ha olika delar som fin-trädgård med planteringar, köksträdgård med ätbart, lekträdgård för lek och spring och så även lite av förfall. Jag tror att detta kommer göra trädgården mer levande och varierande.
Man måste våga att experimentera, testa sig fram, låta fantasin få utlopp och släppa frm sin lekfullhet.
Sedan måste man även tänka på att trädgården inte får ta allt för stor tid, man måste få tid att njuta utav sitt skapande.
