Gå till innehåll

Nu plockar vi äpplen mellan varven. De sista bären, hösthallonen, börjar mogna och så även tomaterna. Ett par riktigt fina pumpor växer på och blir tämligen stora. Olika höstblommor börjar avlösa sensommarblomster, träd och buskar börjar skifta färg, vi går mot hösten, men än så surrar humlorna och fjärilar flyger på lätta vingar, än är det lite sommar.
 
Sommaren i år har väl inte varit den allra bästa för en trädgårderare, men man har ju sluppit vattna så mycket, det har den regniga sommaren skött om åt en.
Sista tiden har det varit skönt ute i trädgården och gett mig trevliga stunder med hönsen. Att sitta inne med hönsen är riktigt rogivande faktiskt. När man kommer in till dom i hönsgården kommer dom ivrigt en till mötes, de vet att det vankas mat. Man slår sig ner och sprider ut mat till dom på backen och ivrigt börjar dom picka i sig.
Men ganska snabbt infaller ett lugn, de går och småpickar. Några av hönsen sätter sig på mig, vill äta ur min hand eller bara sitta på en som sällskap. Och att se de små kycklingarna trippa omkring är en underbar upplevelse.
 
Men för att sommaren går mot sitt slut och vi går in i hösttider innebär ju inte att sommarkänslor och trädgårdsliv tar slut, man kan ju även ha trädgård inomhus med, en trädgård som grönskar året runt.
Växter är livgivande, inte bara vackra utan även bra för inomhusmiljön och inte minst för trevnaden.
Inne i huset går det ju även att göra, som ute i trädgården, olika miljöer och arrangemang. Man får utlopp för en skaparglädje och experimenterande.
 
Hur underbart är det inte att få bo så här som jag, med trädgård ute och inne, med lite djur, våra katter och höns, och inte allra minst med min yngste son, jag känner mig bortskämd och tacksam för att få ha det så bra på ålderns höst.
Jag trivs över mitt boende, med hus och trädgård, att få bo i Dalstorp.
Man skulle kunna säga att jag bor i ett minnenas palats då huset rymmer många minnen från nära och kära, många minnen från gångna tider om hur det var förr. Jag har ett vackert hem i mitt tycke, inte direkt ett sådant man ser i inredningstidningar, nej mitt hem är mer personligt - en del av mig skulle man kunna säga. Här blandas gammalt och modernt på ett behagfullt sätt, minnessaker från mitt och från mina förfäder. Min äldste son ibland säger ibland "farsan bor i ett museum" och det är väl lite så.
 
Till slut blir ju även livet till höst.
Åldern börjar ta ut sin rätt och gör sig påmind med lite krämpor här och där och minskad ork. Man inser mer och mer att livet har ett slut. Det är då det är som viktigast att njuta medan man kan, vara tacksam för livet och det man har. Visst kan jag känna en sorg på tanken att även mitt liv har ett slut, man vill ju leva, mer eller mindre för evigt. 
När ens liv känns lite motigt, som det gör för oss alla ibland, så vänder jag tankarna till allt gott istället och tänker ”fy fan va bra jag har det”.